Att sluta nattamma (tredje natten) | Emma Järnström

Att sluta nattamma är inte den enklaste projektet jag har varit med om. Men vi är fast beslutna att det skall lyckas och med lite envishet tror jag det kommer att lyckas. Vi fick några kommentarer/tips om att öka Zacharias matportion innan läggdags. Så nu äter han den vanliga grötportionen kl 19 och en till runt kl 20 och efter det får han ännu bröstet, vilket han tömde på samma sätt som han brukar. Ja, jag vet, han är bra på att äta vår son. Jag borde skriva ett inlägg hur mycket han äter och visa hans tillväxtkurvor. Skriver upp idén!

I natt har jag funderat på hur Zacharias kommer att börja sova på nätterna. Zacharias har aldrig sovit en hel natt sedan han föddes, utan han har alltid vaknat samma tidpunkter (kl. 12, kl. 3 och kl. 6). Tänk om han fortfarande vaknar dessa tider, men inte vill ha något bröst? När vi började hade jag inte förberett mig på att det kan gå på det sättet också. Nåjaa, det kan vara den smått oroliga mamman som talar inom mig.

Så här gick tredje natten

Efter andra natten konstaterade vi att vi inte kan vi ge upp nu, när vi snart är i mål och börja med Gordon metoden. Det vore ju som att pissa sig själv i ögat före målstrecket (haha, jag vet dålig humor denna morgon… Men jag kan inget åt det, det bara kommer).

I går somnade Zacharias klockan 21.30 och vaknade endast en gång nämligen kl 2.30. Då var Henkki kissnödig så de gick på wc och bytte blöja på samma gång. Han testade ge lite vatten åt honom men han ville inte ha något. Då lade han ner honom i sängen, ”skuppade” och så somnade han på 5 minuter. I dag har dock Henkki känt sig betydligt tröttare än igår, när han måste upp till arbetet. Klockan 4 ringde Henkkis alarm, så då kröp jag ned i sängen bredvid Zacharias. Klockan 5 vaknade han och så tömde han ena bröstet. Jag tror att han till och med åt mindre än förra natten.

Jag gick med en enorm trötthetskänsla i kroppen hela gårdagen. Fast vi var ute och gick, blev jag aldrig piggare utan trötthetskänslan hängde med. På babysimmet gäspade jag stort och på innebandy tänkte jag nästan trilla en gubbe i famnen, när jag skulle smyga smidigt förbi och hämta min vattenflaska. I natt har jag sovit som en prinsessa. Jag hörde Zacharias då de var uppe, men somnade om med det samma. Nu känner jag mig utvilad. Vilken känsla! Halleluja lingonröd!

När vi skulle äta middag passade jag på att fråga Henkki om han har något att tillägga om natten och då svarade han att han är rätt så säker på att Zacharias får i sig tillräckligt med mat, för han verkade inte hungrig denna natt. Han tror också att han vaknar endast av vana nu och att det är svårt att säga hur länge det tar innan mönstret ändras. Enligt honom kan jag snart sova med dem igen.

Så med andra ord kanske Zacharias sovmönster håller på att ändras i och med att han hoppade över den första turen vid 12 slaget och vaknade först 2.30. Mycket kan ännu hända, så man skall inte jubla i förtid. Men ett svagt ljussken kanske man börjar se i slutet av tunneln?

Hur förändrades sovmönstret för er andra när ni slutade med nattamningen?

Länk till att sluta nattamma (de första två nätterna)

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Annonser

Att sluta nattamma (de två första nätterna) | Emma Järnström

Vi har sovit i skilda sängar nu två dagar i sträck. Vi har bestämt oss för att ta bort nattamningen i hopp om att Zacharias skall börja sova hela nätterna. I mitt tidigare inlägg 9 månader – nattamning kan ni läsa mera kring mina tankar kring nattamningen.

Vi har gjort på följande sätt att Henkki har sovit med Zacharias och jag har sovit i gästrummet. Jag har hållit mig borta från sovrummet, han har varken fått se eller höra mig. Innan läggdags har vi matat honom med gröt och sedan har han fått amma så mycket han orkar innan han somnar.

Jag tror på nära förälderskap. Vi samsover hela familjen i vår stora säng, och jag vet att Henkki klarar minst lika bra som mig att natta (om inte bätttre i och med att Henkki inte har några bröst som är i vägen). Innan vi började med projektet har jag försökt att guppa honom själv till sömns men konstaterade att han blir fort arg på mig och slår mig på bröstet, vilket betyder att han vill ha mat. I och med detta konstaterade jag att jag kanske inte är rätt person för denna uppgift och man ska ju lyssna på sina instinkter…

Första natten

På fredag kväll somnade Zacharias halv 10 på kvällen och jag smög iväg till gäst rummet.

Zacharias vaknade första turen kl 22.30 och då gallskrek han. Det gick inte att ”guppa” honom för då började han skrika ännu mera, så Henkki lade honom i famnen och gick runt sängen tills han somnade. Sedan lade han ner honom i sängen och ”guppade” honom till sömns.

Jag vaknade och hörde dem men efter en stund var det tyst, så jag somnade nöjd om igen. Jag minns att jag tänkte att det här blir ju bra. Om jag inte skulle lita 100 % på att Henkki klarar av uppgiften, skulle jag inte ha honom att göra det.

Andra turen vaknade Zacharias klockan 1.30. Han var inte nöjd i sängen så Henkki gick en halvtimme med honom i famnen utan något tecken på trötthet. Då bestämde Henkki att han ger en fruktpure påse åt honom som Zacharias slukade på ett naffs och efter det somnade han och sov till 5.30. Då kom de och hämtade mig. Zacharias tömde båda brösten och somnade nära intill mig. Jag tror han hade saknat brösten.

Jag sov så djupt den natten att jag inte hörde att de var uppe och gick under den andra turen heller (och jag brukar typ vakna av minsta lilla ljud).

Vi sov till klockan 9.30 och jag har inte på länge känt mig så utvilad. Man fick lite försmak på hur det känns att få sova hela natten (som man nästan har glömt bort hur det känns). Varför har vi inte gjort detta tidigare?

Vid frukosten frågade jag Henkki vad han tror om denna metod och han svarade att han inte tror att Zacharias kommer att vänja sig över en helg, i och med att han slukade i sig puren i ett nafs. Han funderade också i fall vi skall ta i och kombinera med Gordon metoden in i veckan eftersom Henkki behöver sin nattsömn när han skall jobba. Efter lite studier lät det som ett vettigt förslag. Vi tar en natt i taget och avvaktar.

Att sluta nattamma enligt Jay Gordon metoden

Gordon beskriver en mild och ganska långsam metod där du försiktigt vänjer barnet bort från bröstet. För att sluta nattamma enligt gordon metoden börjar du med att välja ut 7 timmar som du skall sova på. De första nätterna kan du amma lite för att trösta och lugna, om det blir allt för jobbigt, men barnet får inte somna med bröstet i munnen.

Efter natt fyra fortsätter du med samma sovrutin men utan att trösta med bröstet. Mycket klappning, gos, kramar är viktigt.

Från och med den sjunde natten lyfter du inte upp barnet mera utan försöker trösta det i sängen med strykningar och gos. Efter några nätter kommer bebisen troligtvis att sova mera sammanhängande. Här finner du en kort sammanfattning om Gordon metoden.

Andra natten

I lördags somnade Zacharias kl 20.30 och första turen vaknade han 23.30. Han skrek mindre än första natten. Henkki gick ett varv runt sängen och sedan skumpade han honom tills han somnade.

Andra turen vaknade han kl 2.30. Henkki testade ge vattenflaskan men Zacharias ville inte ha den. Då bytte de blöja och efter det gick de tills han blev trött, då lade Henkki ner honom i sängen och skumppade honom till sömn. Zacharias grät ej på samma sätt som första natten.

Efter det sov han oroligt till kl 5. När han vaknade flyttade jag över till sängen. Jag hann knappt lägga mig ner innan han hade sugit sig fast. Han var hungrig men inte lika hungrig som han var första natten (han tömde ena bröstet och somnade).

Den andra natten sov jag lite oroligare eftersom jag hörde Zacharias gråta några gånger, så jag väcktes. Men jag konstaterade snabbt, att det inte var något panikskrik, så det kändes lugnare.

Henkki konstaterade efter andra natten att det gick lättare än första natten, men att Zacharias sov oroligare (han brukar göra det ibland, beror troligtvis på att han drömmer). Vi tror också att det är för tidigt för mig att komma tillbaka, att han inte har vant sig ännu med att vara utan bröstet.

Så ännu en natt i gästrummet väntar mig. I natt skall jag sova sova. Hoppas gubben också får sova. Vi prövar ännu en natt och ser hur det går efter det. Vi kämpar vidare!

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

9 månader – Nattamning | Emma Järnström

Snart är Zacharias 9 månader. Tänk vad tiden går fort! Sedan han började krypa har amningen ändrats och blivit extra mysig. Innan ammade vi mest liggandes och av alla de gånger vi ammat så har kanske 10 gånger varit extra mysiga. Varför det har varit så vet jag inte.

En kompis till mig sa att hon tyckte att det började kännas tråkigt att amma mot slutet. Fast de myste mycket. Men inte har det känts tråkigt heller mellan varven. Vi har en fin kontakt och ibland drunkar man nästan när han ser så fridfull ut när han äter. Jag gissar det blir vardag, när man har sett det några gånger. Och inte skulle jag orka amma längre stunder än de vi har, så jag är glad att han släktas på mig och äter snabbt.

Nu just ät det urgulligt att se på när han står på alla fyra och dyker ner. Vi ammar morgon, kväll och nattetid samt någon enstaka gång under dagen. Han brukar säga till med att klappa mig på bröstet eller riva lite lätt i tröjan. Jag har inga planer på att sluta amma ännu. Jag kan tänka mig att amma tills han är ett år och efter det får vi se. Om han vill sluta tidigare, måste han givetvis få välja det själv. Jag är också 100 % säker på att han trivs med amningen. Just nu äter han en stor gröt portion och ammas innan läggdags som är runt kl. 20.30. Sedan vill ha mat kl 12, kl. 3 och kl. 6.

Något som jag har funderat på under en längre tid är nattamningen och att man borde försöka vänja bort den. Inte är det något som stör mig, men det vore givetvis trevligt att få sova hela nätterna. Det är något som man går och dagdrömner om ifall man är extra trött någon dag.

Vi har inte tagit tag i nattamningen eftersom det är något som inte behöver lyckas på en natt, utan det kan till och med ta en hel vecka eller mer. Och ja, Henkki behöver sin skönhetssömn och jag min, om jag skall vara supermamma om dagarna. Det behöver ju inte fungera heller. Alla barn är olika. Har någon några erfarenhet eller bra råd?

Ps. Sitter just nu på Fiika och njuter av en kaffe kopp. Skall snart gå i väg till biblioteket. Skönt med lite egentid.

Pps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Egentid, vad är det? | Emma Järnströn

Jag har funderat lite kring egentid, hur viktigt det är och hur mycket man uppskattar det när man inte har det så ofta.

Jag är med Zacharias hela dagarna. Vi stiger upp klockan halv 10 och efter det har han en halvtimmes sovtur kring kl 12. Då brukar vi gå ut och gå eller bara sova i sängen. Henkki kommer oftast hem från jobbet runt kl 14.30. Då börjar någon av oss med maten så länge den andre sköter. När klockan slår 16 är det sovdags och då är det Henkki tur att antingen sova med honom eller gå ut på en vagnpromenad.

Då får jag en timmes egentid och då brukar jag skriva blogg, om jag inte har bloggat tidigare på dagen. Ibland bloggar jag efter att Zacharias har somnat. Och nej, det är inte en stressfaktor, det är tvärtom rätt roligt att fundera på vad man skall skriva om. Men till det behöver man sitta en stund i lugn och ro och skriva av sig.

När de har sovit färdigt är det min tur att ha Zacharias i en timme så Henkki får göra något för sig själv eller med oss. Han får själv välja. På kvällen gör vi något tillsammans tills Zacharias somnar efter klockan 20.

Vi tycker om att göra saker tillsammans som t.ex. handla mat, gå på vagnpromenader, besöka loppisar etc. Det känns bara roligt men på sistone har jag haft för lite egentid. Om jag inte får någon egentid blir jag en person som inte är rolig att umgås med.

Jag känner att det börjar bli dags att komma ut ur huset. Kanske måste jag börja åka in till stan på kaffe en gång i veckan och bara njuta av omgivningen?

Hur gör ni andra? När har ni egentid och hur kopplar ni av? Sedan är jag också intresserad av att veta hur ni som har flera barn gör? Kan ju vara aktuellt någon gång i framtiden, man vet ju aldrig.

Sen till en lite roligare grej. Jag har inte läst en enda kommentar över hur vacker det är ute nu just. Det eviga klagandet över snöplogningen har dock kommit igång. Tänk hur mycket vi skulle klaga om vi inte skulle ha någon snö. Så gott folk, uppskatta det fina vädret! Åtminstone här i Jakobstad har det kommit mycket snö.

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Förändrat sömnschema vid 8 månaders ålder

Vi har under några veckor upplevt att Zacharias har ändrat sina sovrutiner. Från att ha somnat kl 20.30 har han nu ett par kvällar somnat först 22.30.

Han har blivit svårare att natta och måste sövas till sängs med ”tissi”. Innan det är det ett evigt brottande. Han svänger sig, kryper iväg och så får man lyfta tillbak honom på rygg. Man hör att han är trött men han kommer liksom inte till ro.

Vad jag har förstått så är det mycket som händer vid 8 månaders åldern. Världen blir större och bebisen behöver ha mera trygghet.

Det nya sömnschemat

Vid 8 månaders ålder rekommenderas 14 timmar 35 minuter sömn. Schemat har jag tagit modell av från Anna Wahlgrens schemainspirations tråd (där finns olika exempel för olika åldrar).

Schemat är anpassad enligt vår familj. Det jag inte visste är att naturliga sömnrytmpass är 5 min, 20 min, 45 min, 1,5 min, 2 tim, 2,5 tim, 3 tim. Efter dem är barnet lättväckt i stället föt motsatsatsen.

Man kan ändra på schemat enligt ens bebis sovrutiner. Sover bebisen längre nattsömn blir det kortare sömnturer under dagen. Fyra rejäla måltider bör också prickas in med 3 timmars mellanrum.

Nu kommer vi att följa schemat i en veckas tid och efter det skall vi se hur schemat har fungerat.

Förslag på nytt sömnschema

Natt kl 20.30 – 8.30

Äta kl 8.30

Sova kl 11.00 – 11.45 (45 min)

Äta kl 12

Sova 13.30 – 15 (1,5 tim)

Äta kl 15

Sova kl 17 – 17.20 (20 min)

Äta kl 17.45

Bad, skoj, nattslurk 19.30 – 20.30

Sova natt 20.30

Fixa en trevlig nattrutin

Vi borde också ta itu med är att fixa en trevlig nattrutin åt honom. Innan hans sovrutiner ändrades såg den ut såhär:

  • Byta blöja / pyjamas
  • Lek tills han blir trött
  • Förflytta honom till sängen och säga ”nu är Zacharias trött, dags att sova”
  • Lägga honom till bröstet och han somnar

Nu somnar han inte längre när man lägger honom till bröstet. Då tänkte jag att det kunde vara trevligt att utöka nattrutinen med att tex. läsa någon bok eller sjunga någon godnatt sång tills han lugnar ned sig. Och det är tänkt att det kan antingen jag eller pappa göra.

Vad tror ni om detta? Erfarenheter tips?