Den envise Zacharias och hur jag tacklar olika situationer

Idag har jag fått se en ny sida hos Zacharias. Han har gjort precis tvärtemot vad jag har sagt och flyttar man t.ex. bort honom från något eluttag eller tar något ur handen blir det ett väldigt liv. Han är dessutom lika envis som sin mor och ger sig inte i första taget.

Min taktik har idag varit att avleda och försöka få honom att tänka på annat när han börjar gallskrika i protest. Klappa händerna fungerar i de flesta fall (han lärde sig att klappa händerna förra veckan och tycker det är så roligt) eller så byter vi rum och gör något annat. Jag försöker göra allt med en lugn röst och visa att det är okej att han blir arg samtidigt som jag inte ger mig när det kommer till något som kan vara farligt för honom. Jag försöker också alltid ge en kort förklaring varför han inte får göra en viss sak fast han bara är 10 månader.

Jag blandade en mango burk med turkisk yoghurt och gav till Zacharias idag. Efter halva burken ville han äta själv och det gick inte att lura honom på något sätt. Det är ju bra att han har en egen vilja, tänk vad tråkigt det annars skulle vara?

Jag har också en panikröst och den använder jag bara när han gör något som kan vara farligt för honom. Använder jag den rösten brukar han bli skraj och sluta med detsamma med vad han gör. Det var t.ex. en gång en farlig situation där han kunde ha fått lampan i huvudet när han sträckte sina långa armar efter den och då ropade jag med min panikröst och han slutade tvärt och jag han dit och flytta undan lampan.

Jag läste någonstans att det är bra att förklara vilka känslor bebisen känner i olika situationer. När Zacharias blir arg och börjar ropa försöker jag alltid att lugna ner honom och förklara att han är arg. Andra känslor som vi har ”förklarat” för honom är t.ex. hunger, trötthet, glädje och rädsla. När han till exempel blir trött brukar jag alltid säga samma ramsa åt honom – Zacharias är trött nu skall Zacharias sova. Tänk vad många känslor det finns och hur skrämmande det ibland måste vara att vara liten och inte förstå allting. Jag tror också att man kommer långt med beröm. Jag försöker alltid ge honom beröm när jag ser honom göra något bra t.ex. om han leker snällt med Ellie eller låter bli eluttaget när man säger åt honom.

Sen har jag också märkt att han gärna vill upp i famnen när jag gör något i köket. Då har jag börjat lägga honom i matstolen (så att han ser vad jag gör) och lägga något i handen på honom. Jag tror hårt på att man kommer långt med att inkludera barnen i de dagliga sysslorna så långt som det går. Jag har också konstaterat att det ibland är bra att ignorera honom om han gör något som han inte får göra. Till sist fortsätter han vidare och då kan man belöna det goda beteendet istället.

Inte är jag någon expert men det är lite roligt ibland när man märker att man har nytta av de psykologikurser man läst i gymnasiet. Tänk att de skulle komma till nytta.

Hur har ni det med era barn hemma? Några goda tips?

img_3960-2

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: Miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s