Att vara försiktig vem man talar om offentligt | Emma Järnström

Idag har jag varit till besiktningskontoret och besiktat bilen. Den gick igenom smärtfritt. Det var inte som förr i tiden när jag måste följa med och charma besiktningsmannen så att min gamla Toyota skulle gå igenom. Nu kunde jag lugnt sitta kvar på kontoret och njuta av en kaffe. Jag brukar inte tjuvlyssna när äldre gubbar pratar om arbetsrelaterade saker men jag kunde liksom inte undvika det när de satt bredvid mig.

Mitt i allt började de tala om min farbror från Kimo (det är ca 50 km från Jakobstad till Kimo). De nämnde inget namn men av det som sades kunde jag räkna ut att det var min farbror. Det var så här nära att jag skulle ha kläckt ur mig en kommentar åt dem när de var påväg ut. Jag ångrar nu i efterhand att jag inte sade något. Det skulle ha varit så kul att se deras miner. Det är alltid lätt att vara efterklok.

Efter det bar det av till gymmet för invigning av mina nya träningsbyxor. Klockan var runt en 10 på morgonen. Jag började på löpbandet och sedan fortsatte jag i redskapssalen. Mitt i allt började jag tänka på alla möjliga lunchställen och allt möjligt gott i matväg. Det gick inte att träna något efter det. Så jag beslöt mig för att avrunda träningen. Jag hoppade i bilen och körde till Abc och lade upp en alldeles för stor lunchportion åt mig (bild nedan). Är man hungrig så är man hungrig. Till min förvåning gick allt ner plus ännu kaffe och efterrätt.

Efteråt åkte jag till farmor och farfar för att hämta Zacharias. Han hade haft roligt och utforskat alla möjliga skåp. Där fick jag en kaffekopp och dopp och efter det åkte vi hem. Jag lade Zacharias direkt i barnvagnen när vi kom hem och så gick vi en liten vända så att Zacharias fick sin middagsvila och Ellie sin motion. När vi kom hem hittade jag ett klädpaket i postlådan. Vi gick snabbt in för att prova. I paketet fanns två t-shirts och en keps som han kanske kan börja använda till sommaren. Varför kan det inte bli sommar nu?

Runt klockan tre kom Henkki hem och då började han skala potatis och efter det fixade jag ihop brunsåsen till köttbullarna. Jag åt säkert sju potatisar och fyra köttbullar och efter det var jag passligt mätt. Men jag skulle nog ha kunnat få ner en lika stor portion till. Till och med Henkki tyckte att jag borde bli mätt på portionen när han jämförde den med sin egen (den var dubbelt större). Vad skall det bli av mig?

Nu blir det att åka in till stan med Johanna på en kaffekopp. Man måste ju boka in lite trevligt kaffesällskap när man har chansen. Tjingeling!

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s