Att prioritera bloggen och prestationsångest

På morgonen när jag vaknade kände jag en otrolig ångest över att en ny månad har börjat och jag har inte hunnit förbereda i princip någonting för bloggen. Det kan också bero på att man har varit sjuk och inte helt enkelt hunnit med det som man hade planerat.

Jag tog upp mina tankar vid frukosten för att lätta litet på hjärtat. Jag sa rakt ut som det var att jag känner att bloggen är viktig för mig och att jag vill se den som mitt jobb. Jag vill hellre ligga steget före istället för steget efter, eftersom det har blivit mycket av det den senaste tiden. Och med det menar jag att jag har suttit uppe sena nätter och skrivit färdigt inlägget för dagen. När man har skrivit färdig är man så trött så man nästan stupar i säng.

Då tyckte Henkki något som han hade rätt i. Han sa att jag måste ta mig tiden och stänga dörren till datorrummet och skriva ostört. Han sa också att han tycker det är mindre roligt att jag sitter på telefonen direkt när jag får chansen. Och det har han nog rätt i när jag tänker efter. Jag borde stoppa undan telefonen, speciellt när vi är tillsammans med Zacharias och ta fram den när han sover eller nått.

På senaste tid har jag känt av ett prestationsbehov när det kommer till bloggen. Jag måste prestera något varje dag och gärna måste det vara intressant också. Jag har som mål att publicera dagligen och det vill jag inte ändra på, åtminstone inte ännu. När jag väl har bestämt mig för något kan jag vara envis som en myra.

Jag har följt samma tankemönster nu i snart två veckors tid och som värst är det på måndagar. Då har jag noll motivation och hittar ingenting som inspirerar mig. Allt känns tråkigt att skriva om och ingenting inspirerar. Oftast brukar jag komma över den känslan när jag börjar fota. Då börjar oftast idéerna flöda. Jag vet att med lite planering så skulle jag slippa fundera på sådana saker. Det som fattas i mitt liv just nu är nämligen struktur och tid. Hur gör ni andra när motivationen är borta?

Från och med i dag skall jag börja behandla mitt bloggande som mitt jobb. Det betyder att jag skall ha fasta tider som jag sätter mig ner framför datorn och skriver ostört. På så vis blir bloggandet inte en börda. Då hinner jag fundera på mina utvecklingsprojekt (hur jag skall ta bloggen till nästa nivå) och framtida samarbetsprojekt och mycket annat.

På dagarna när jag är hemma med Zacharias ligger fokuseringen givetvis på alla vardagssysslor men också att leka och fota. Zacharias börjar bli så pass stor nu så det vore roligt att göra lite fler utflykter och besöka olika ställen i nejden. Där kan man säkert också finna lite ny inspiration?

Bloggandet har blivit en viktig del för mig. Det har på något vis blivit terapeutiskt att skriva ner och fundera på vad jag tycker och tänker. När jag t.ex. började skriva detta inlägg hade jag ingen aning om varför jag kände på ett visst sätt. Nu när jag har fått översatt mina tankar till ord har jag en bättre förståelse över vad det är som jag känner, nämligen prestationsångest.

Jag tycker det är viktigt att prata om känslor. Så i fortsättningen om jag känner att jag har noll motivation på måndagar så kommer ni att få börja läsa om min prestationsångest eller motivationsbrist eller vad man skall kalla det. Varför har jag inte kommit på det här tidigare? Tänk vad bra det är att lätta på hjärtat mellan varven. Nu känner jag mig motiverad igen och ångesten försvann efter att jag hade skrivit detta inlägg!

——-

Inte för att skapa prestationsångest hos någon men i dag har vi storstädat. Annars vågar ingen komma och hälsa på oss mera. Vi har ju varit sjuka i hushållet och i dag bestämde vi oss för att städa bort alla baciller. Vi har tvättat sängkläder, ordnat upp i skåpen, vädrat alla täcken, skurat golv och toaletter samt dammsugit och tvättat upp alla leksaker.

Zacharias har lekt med dammsugaren. Jag vet inte vad han och dammsugaren har för relation men han blir frustrerad varje gång han leker med den. Först lekte han snällt med den men efter en stund kröp han iväg med den och det är då han blev frustrerad. Stackars liten! Och vi förstår inte vad han vill med den?

img_5331

Hur har ni det med prestationsångest. Brukar ni få det när ni vet att ni måste prestera något?  Hur gör ni för att inte få det?

img_3960

Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig spam uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Annonser

2 Comments

  1. Det finns både bättre och sämre dagar för alla, även inom bloggvärlden. Skulle du brinna för bloggskrivandet alla dagar (även de dagar som du är trött eller stressad) så vore det väldigt konstigt. Din blogg är trevlig att läsa och vi läser den alla dagar. Roligt också med alla bilderna…Bra att du tar upp det här med motivationsbristen som säkert alla bloggare känner av ibland. Vem har roligt jämt? Den som påstår något sådant säger nog inte hela sanningen…Men efter regn så kommer solsken…

    Liked by 1 person

    1. Det är sant. Ingen är motiverad alla dagar. Men jag tror också det går att göra något åt det. Det brukar ju hända lite nu som då att man blir omotiverad när man tex tränar. Men då måste man kanske ändra på sina träning så det tilltalar en igen. Jag måste hitta en inspirationskälla helt enkelt (speciellt för måndagar 😁).

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s