Mormors berättelse om hur Zacharias första helg hos mormor och morfar såg ut

Jag har bett min mamma att dokumentera och föreviga hennes berättelse om hur det gick 3-4.2.2018 när mormor och morfar skötte Zacharias. Det är roligt hur olikt man minns saker. Jag minns inte att jag hörde av mig så många gånger….

Skrivet av mormor den 19/2.2018

Zacharias första helg hos mormor och morfar

De två nätterna innan han kom så var jag nog litet spänd (om jag skall vara helt ärlig) för jag sov ganska dåligt, låg och funderade över hur vi alls skulle bära oss åt för att få honom att sova överhuvudtaget.

Henrik däremot sa att Zacharias skulle vändas på mage om man nu fått honom att sova på natten och han vaknade, eller också så skulle man försöka gå med honom ett eller två varv runt i sovrummet, för då brukade det lyckas, menade han. Det där lät ju hoppingivande, så när jag funderat över det så kunde jag slappna av och åtminstone sova litet, någon knyck ibland åtminstone.

På jobbet sa man varken bu eller bä, när jag käckt berättade om mitt tilltag, ”nä inte så lång tid, vid så låg ålder, nä det har vi inte gjort”. En finsk arbetskamrat och hennes man såg fundersamma ut, jag visste ju att de hade ett barnbarn på över 1 år som bodde ganska långt bort. Jag berättade för dem på knagglig finska att Zacharias ju inte sov så bra på nätterna, men att det nu förhoppningsvis skulle bli ändring på det, och lyckas det inte så skulle jag gå med honom i famnen tills han blev trött. För jag tänkte försöka hålla sovtider, och mattider ungefär som Emma bestämt, annars kunde ju alla inarbetade rutiner gå åt pipan.

Sagt och gjort, på fredag förmiddag (den 2/2- 2018) anlände Zacharias. Emma kom själv med honom. Hon hade skrivit en lista och redogjort för allt gällande hans skötsel, mattider, sovtider m.m. Hon sa att om det inte går bra så var det bara att ringa så skulle de genast komma och hämta honom. Vi åt alla litet mat, drack kaffe och jag förberedde mig för att ta en vagnpromenad med Zacharias när Emma hade åkt. Jag hade lagat hemmagjord mat åt honom som jag värmde och han åt bra.

Emma funderade att han förmodligen kommer att märka när hon åker, och bli litet ledsen. Så småningom så åkte Emma iväg, efter det att hon fått mig att fösäkra säkert tre gånger att jag skulle byta på honom när de hade åkt. Zacharias verkade inte bry sig alls, han hade fullt upp med att granska alla nya saker som han inte sett på ett tag. Han for runt som en skottspole överallt, höll i sig i möblerna och jag for förstås efter, var livrädd för att han skulle slå sig. Allt farligt hade vi plockat bort för säkerhets skull.

Sedan klädde jag på honom och vi for ut med vagnen. Det gillade han. Den första som vi träffade var grannen Alfhild, jag såg att hon var ute så jag passade på att visa henne Zacharias. Sedan fortsatte vi uppåt Kimo Bruk med vagnen. Då hörde jag hur någon dunkade i en fönsterruta, och när jag tittade ditåt så såg jag att det var Elsa som vinkade genom fönsterrutan. Hon ville att jag skulle komma dit. Sagt och gjort, vi for dit, men vi gick inte in. Elsa fick komma ut istället. Jag sa att det var så mycket arbete med Zacharias avklädning/ påklädning så vi kommer in en annan gång istället, när det blir sommar och Zacharias inte har så mycket kläder på sig. Det nöjde hon sig med, så nu skall vi fara dit en gång till i sommar. Det pep i telefonen. Det var Emma som funderade över hur det gick…

Hur gick första natten? Väldigt bra, åtminstone mycket bättre än vad vi hade trott. Vi gav honom stadig mat på eftermiddagen och på kvällen åt han även en ordentlig grötportion. När det blev läggdags fick han ytterligare en flaska ersättning. Vi försökte första gången att lägga honom 9.30, men vi såg att det inte skulle lyckas riktigt då ännu. Tänkte att det här får inte bli en kamp, så vi gick upp ca 20 minuter ännu innan vi försökte lägga oss på nytt och då gick det så bra så han somnade nästan genast. Han vaknade 24.00-tiden, och då svängde jag honom på mage och han somnade genast om. Nästa gång han vaknade (02.00) så gick jag med honom ett varv runt sovrummet, lade ner honom på mage och han somnade genast. Nästa gång vaknade han 04.50 och då gav jag flaskan, därefter sov han till 08.30. Det var första natten.

Glömde att skriva om att vi badade honom också, i tidningskorgen faktiskt. Jag hade planerat in badandet noga, tidpunkt, badleksaker och allt. Badandet skulle ske från kl.19.00 och han skulle få bada precis så länge han ville, för jag tänkte att då skulle han bli trött och sova längre och bättre. Inte var badandet till någon större nytta den första natten, det måste jag nog erkänna, fast Zacharias hade väldigt roligt och han badade säkert ½ timme eller mer. Kanske blev han rätt ut sagt piggare av allt plaskande, för efter badandet babblade han på mycket och gick längs möblerna och frustade med munnen.

Nästa dag fick jag mail av Emma, som åter funderade hur det gick. Jag intygade att det gick väldigt bra (allt utom nattsovandet), på dagen hade han ju sovit alla middagsturerna i vagnen och somnat bums. Det hade varit så kallt ute den andra dagen så vi hade bara varit inomhus. Zacharias hostade, så jag tänkte att vi struntar i att gå ut och gå.

På lördagseftermiddagen ringde Emma: ”Leiker do me an na”? Jag intygade att vi nog hade lekt. Vi hade lekt ”katt och råttaleken” och Zackarias hade varit råtta och jag var katt. Som katt var min uppgift att försöka krypa efter honom på alla fyra och ta fast hans fötter. Han  storskrattade av förtjusning. Det gjorde jag i början också, men när vi lekt färdigt så skrattade jag så lagom, för då hade jag så ont i mitt knä att jag knappt kunde gå, men då hade Zacharias hunnit bli trött och ville bli buren. Pust, stånk och så mitt i tumultet ringer Emma: ”Henkki seger att han sko vila ha heim an no, han tycker att e var fy leng ti ha an tär ti sondan” Jasså sa jag…men det var väl så att han skulle vara här till söndag, ni skulle ju vila upp er. Allt går bra här, han är nöjd hittills, intygade jag men ni gör som ni vill,…Sedan kom ett mail där hon funderade att de skulle komma på söndag då i allafall…

En incident som var litet smårolig var på lördagen när vår son Simon kom hit och hälsade på. Han hade varit ut och jobbat och såg väldigt stressad ut. Tittade som hastigst på Zacharias som var i vardagsrummet. Sedan tog han en portion spaghetti som han åt på stående fot i köket. Då ser jag hur Zacharias sätter kurs mot Simon i full fart. Han hade sett att nu var det något helt nytt på gång, en ny person var plötsligt här. Zacharias kröp fram till Simon, grabbade tag i Simons byxben, drog sig upp och ville upp i hans famn. Simon lyfte upp honom och gick med honom litet och Zacharias såg väldigt viktig ut. De har inte setts så många gånger, dessutom har det varit länge mellan gångerna så Zacharias kan omöjligt minnas honom.

Sedan närmade sig natt nummer två. Inför den natten upprepade vi badproceduren och nu var Zacharias plötsligt inte längre lika intressrad av att sitta och bada, nu ville han istället stå upp i tidningskorgen med skoporna och burkarna, som det dessutom skulle sörplas och drickas ur. Det medförde att badproceduren avslutades tidigare än vi hade planerat, för så kunde vi ju inte hålla på, blev livrädd att han skulle ramla och slå sig, samt sätta allt vatten i fel hals dessutom.

Natt nummer två gick väldigt bra. Zacharias sov från 10.00 ända till 5.30 och då fick han mat. Nu gjorde jag något som jag även brukade göra när mina egna barn var små. För att slippa gå ner med Zacharias från andra våningen till köket som är i första våningen, så hade jag kvällen innan satt en oöppnad vakumförpackad burk med ersättning på det ljumma värmeelementet bredvid sängen. När Zacharias vaknade så behövde jag inte gå ner utan allt fanns behändigt bredvid sängen. Han fick sin mat och sedan sov vi till 08.00-tiden (Emma skrattar åt mig varje gång jag berättar om ”element trixet”, tydligen så är det ingen nyhet, hon säger att jag berättar det varje gång de är hit, med samma entusiasm varje gång), men nu berättar jag det för er också…bara som ett litet tips, om ni vill underlätta för er ni som sköter småbarn (barnbarn höll jag på att skriva)…

På söndag eftermiddag (den 4.2. 2018) kom Emma och Henrik för att hämta sin grabb. Helgfriden återfann sig på nytt på Bruksgatan i kimo. Bo-Göran (min man) var nog den som var tröttast av oss två, för han somnade på soffan nästan bums efter att de åkt. Kunde höra hans ”stockdragning” långt in på kvällen…

Jag måste erkänna att det gick väldigt bra egentligen hela proceduren. Zacharias är ett tryggt och  glatt litet barn där blygheten totalt lyser med sin frånvaro. Han är därför lätt att ha. Kände oss väldigt nöjda efteråt över att vi klarat av honom så bra. Faktum är att ifall Zacharias skulle ha varit mer ”mammig” så hade vi nog funderat igenom allt några gånger extra. Jag tycker inte att man skall lämna bort barn som är så pass små om de är ängsliga och lider av separationen från föräldrarna. Barn är olika, något som man måste ha i åtanke. Det som passar ett barn, kanske inte passar ett annat. I Zacharias fall så såg vi att det nog skulle gå bra. Desto fler människor runt, desto bättre, sådan är han.

Fördel med alltihopa var nog att Henrik och Emma fick vila upp sig ordentligt en helg. Sådant har även Zacharias nytta av. Utvilade föräldrar orkar engagera sig mer. Kan nog tänka mig att göra om det hela fler gånger. Det börjar gå bara bättre och bättre för Zacharias blir ju större hela tiden.

En annan sak som jag glömde att berätta om är att vårt tilltag verkar ha varit en ”aha upplevelse” för min finska arbetskamrat på jobbet. När jag kom tillbaka till jobbet på måndag morgon så kom hon genast och frågade hur ”barnskötarhelgen” gått. Vi småpratade litet och då berättade hon att hon och hennes man börjat fundera på samma sak. De skulle avlasta sin dotter och hennes man med skötandet någon helg framöver. Åtminstone skulle de ha sitt barnbarn över en natt så att dotter och man skulle få vila upp sig litet. Hon berättade att barnbarnet sov dåligt, vaknade flera gånger varje natt och att föräldrarna var trötta. Min arbetskamrat sa att det var första gången de skulle sköta över natten så det skulle bli spännande. Har inte ännu kommit ihåg att fråga hur det gått…

Idag är det ungefär två veckor sedan ”skötarhelgen” med Zacharias. Han har varit hit och hälsat på idag med sina föräldrar. Henrik och Emma säger att han inte var annorlunda efteråt, han var exakt samma kille när han kom hem, varken mer eller mindre gnällig. Henrik säger att han tror att det varit bra för Zacharias också, även bra för honom i fortsättningen att få vara kortare stunder med andra trygga vuxna än med föräldrarna när han ändå verkar gilla det så pass mycket. Han är också ibland hos sin farmor där han också trivs väldigt bra. Kanske skulle det motverka framtida blyghet och ”mammighet” något, funderade Henrik vidare.

Nog kan vi säkert ha honom en helg till snart, bedyrar jag, bra om min man då också är ledig så att vi båda kan hjälpas år. Jag tittar litet undrande på Bo-Göran  som står och lutar sig mot dörrposten och inte sagt så mycket hittills- ”Jodå, men nu börjar semineringen så det dröjer säkert två månader tills vi kan ha honom nästa gång”…

Här hittar ni inläggen som jag skrev under samma helg: En helg utan Zacharias och Att få se Zacharias igen. Åtminstone verkar jag inte lika orolig i mina inlägg som min mamma påstår? Det man bör minnas är att det alltid finns två olika sidor av en berättelse. Tack mormor för att du delade med dig av din berättelse. Zacharias kommer att ha roligt åt den när han blir äldre!

Vad tyckte ni om mormors berättelse? 

img_3960

Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig spam-uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)



Annonser

3 Comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s