Att sluta nattamma (tredje natten) | Emma Järnström

Att sluta nattamma är inte den enklaste projektet jag har varit med om. Men vi är fast beslutna att det skall lyckas och med lite envishet tror jag det kommer att lyckas. Vi fick några kommentarer/tips om att öka Zacharias matportion innan läggdags. Så nu äter han den vanliga grötportionen kl 19 och en till runt kl 20 och efter det får han ännu bröstet, vilket han tömde på samma sätt som han brukar. Ja, jag vet, han är bra på att äta vår son. Jag borde skriva ett inlägg hur mycket han äter och visa hans tillväxtkurvor. Skriver upp idén!

I natt har jag funderat på hur Zacharias kommer att börja sova på nätterna. Zacharias har aldrig sovit en hel natt sedan han föddes, utan han har alltid vaknat samma tidpunkter (kl. 12, kl. 3 och kl. 6). Tänk om han fortfarande vaknar dessa tider, men inte vill ha något bröst? När vi började hade jag inte förberett mig på att det kan gå på det sättet också. Nåjaa, det kan vara den smått oroliga mamman som talar inom mig.

Så här gick tredje natten

Efter andra natten konstaterade vi att vi inte kan vi ge upp nu, när vi snart är i mål och börja med Gordon metoden. Det vore ju som att pissa sig själv i ögat före målstrecket (haha, jag vet dålig humor denna morgon… Men jag kan inget åt det, det bara kommer).

I går somnade Zacharias klockan 21.30 och vaknade endast en gång nämligen kl 2.30. Då var Henkki kissnödig så de gick på wc och bytte blöja på samma gång. Han testade ge lite vatten åt honom men han ville inte ha något. Då lade han ner honom i sängen, ”skuppade” och så somnade han på 5 minuter. I dag har dock Henkki känt sig betydligt tröttare än igår, när han måste upp till arbetet. Klockan 4 ringde Henkkis alarm, så då kröp jag ned i sängen bredvid Zacharias. Klockan 5 vaknade han och så tömde han ena bröstet. Jag tror att han till och med åt mindre än förra natten.

Jag gick med en enorm trötthetskänsla i kroppen hela gårdagen. Fast vi var ute och gick, blev jag aldrig piggare utan trötthetskänslan hängde med. På babysimmet gäspade jag stort och på innebandy tänkte jag nästan trilla en gubbe i famnen, när jag skulle smyga smidigt förbi och hämta min vattenflaska. I natt har jag sovit som en prinsessa. Jag hörde Zacharias då de var uppe, men somnade om med det samma. Nu känner jag mig utvilad. Vilken känsla! Halleluja lingonröd!

När vi skulle äta middag passade jag på att fråga Henkki om han har något att tillägga om natten och då svarade han att han är rätt så säker på att Zacharias får i sig tillräckligt med mat, för han verkade inte hungrig denna natt. Han tror också att han vaknar endast av vana nu och att det är svårt att säga hur länge det tar innan mönstret ändras. Enligt honom kan jag snart sova med dem igen.

Så med andra ord kanske Zacharias sovmönster håller på att ändras i och med att han hoppade över den första turen vid 12 slaget och vaknade först 2.30. Mycket kan ännu hända, så man skall inte jubla i förtid. Men ett svagt ljussken kanske man börjar se i slutet av tunneln?

Hur förändrades sovmönstret för er andra när ni slutade med nattamningen?

Länk till att sluta nattamma (de första två nätterna)

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Annonser

Att sluta nattamma (de två första nätterna) | Emma Järnström

Vi har sovit i skilda sängar nu två dagar i sträck. Vi har bestämt oss för att ta bort nattamningen i hopp om att Zacharias skall börja sova hela nätterna. I mitt tidigare inlägg 9 månader – nattamning kan ni läsa mera kring mina tankar kring nattamningen.

Vi har gjort på följande sätt att Henkki har sovit med Zacharias och jag har sovit i gästrummet. Jag har hållit mig borta från sovrummet, han har varken fått se eller höra mig. Innan läggdags har vi matat honom med gröt och sedan har han fått amma så mycket han orkar innan han somnar.

Jag tror på nära förälderskap. Vi samsover hela familjen i vår stora säng, och jag vet att Henkki klarar minst lika bra som mig att natta (om inte bätttre i och med att Henkki inte har några bröst som är i vägen). Innan vi började med projektet har jag försökt att guppa honom själv till sömns men konstaterade att han blir fort arg på mig och slår mig på bröstet, vilket betyder att han vill ha mat. I och med detta konstaterade jag att jag kanske inte är rätt person för denna uppgift och man ska ju lyssna på sina instinkter…

Första natten

På fredag kväll somnade Zacharias halv 10 på kvällen och jag smög iväg till gäst rummet.

Zacharias vaknade första turen kl 22.30 och då gallskrek han. Det gick inte att ”guppa” honom för då började han skrika ännu mera, så Henkki lade honom i famnen och gick runt sängen tills han somnade. Sedan lade han ner honom i sängen och ”guppade” honom till sömns.

Jag vaknade och hörde dem men efter en stund var det tyst, så jag somnade nöjd om igen. Jag minns att jag tänkte att det här blir ju bra. Om jag inte skulle lita 100 % på att Henkki klarar av uppgiften, skulle jag inte ha honom att göra det.

Andra turen vaknade Zacharias klockan 1.30. Han var inte nöjd i sängen så Henkki gick en halvtimme med honom i famnen utan något tecken på trötthet. Då bestämde Henkki att han ger en fruktpure påse åt honom som Zacharias slukade på ett naffs och efter det somnade han och sov till 5.30. Då kom de och hämtade mig. Zacharias tömde båda brösten och somnade nära intill mig. Jag tror han hade saknat brösten.

Jag sov så djupt den natten att jag inte hörde att de var uppe och gick under den andra turen heller (och jag brukar typ vakna av minsta lilla ljud).

Vi sov till klockan 9.30 och jag har inte på länge känt mig så utvilad. Man fick lite försmak på hur det känns att få sova hela natten (som man nästan har glömt bort hur det känns). Varför har vi inte gjort detta tidigare?

Vid frukosten frågade jag Henkki vad han tror om denna metod och han svarade att han inte tror att Zacharias kommer att vänja sig över en helg, i och med att han slukade i sig puren i ett nafs. Han funderade också i fall vi skall ta i och kombinera med Gordon metoden in i veckan eftersom Henkki behöver sin nattsömn när han skall jobba. Efter lite studier lät det som ett vettigt förslag. Vi tar en natt i taget och avvaktar.

Att sluta nattamma enligt Jay Gordon metoden

Gordon beskriver en mild och ganska långsam metod där du försiktigt vänjer barnet bort från bröstet. För att sluta nattamma enligt gordon metoden börjar du med att välja ut 7 timmar som du skall sova på. De första nätterna kan du amma lite för att trösta och lugna, om det blir allt för jobbigt, men barnet får inte somna med bröstet i munnen.

Efter natt fyra fortsätter du med samma sovrutin men utan att trösta med bröstet. Mycket klappning, gos, kramar är viktigt.

Från och med den sjunde natten lyfter du inte upp barnet mera utan försöker trösta det i sängen med strykningar och gos. Efter några nätter kommer bebisen troligtvis att sova mera sammanhängande. Här finner du en kort sammanfattning om Gordon metoden.

Andra natten

I lördags somnade Zacharias kl 20.30 och första turen vaknade han 23.30. Han skrek mindre än första natten. Henkki gick ett varv runt sängen och sedan skumpade han honom tills han somnade.

Andra turen vaknade han kl 2.30. Henkki testade ge vattenflaskan men Zacharias ville inte ha den. Då bytte de blöja och efter det gick de tills han blev trött, då lade Henkki ner honom i sängen och skumppade honom till sömn. Zacharias grät ej på samma sätt som första natten.

Efter det sov han oroligt till kl 5. När han vaknade flyttade jag över till sängen. Jag hann knappt lägga mig ner innan han hade sugit sig fast. Han var hungrig men inte lika hungrig som han var första natten (han tömde ena bröstet och somnade).

Den andra natten sov jag lite oroligare eftersom jag hörde Zacharias gråta några gånger, så jag väcktes. Men jag konstaterade snabbt, att det inte var något panikskrik, så det kändes lugnare.

Henkki konstaterade efter andra natten att det gick lättare än första natten, men att Zacharias sov oroligare (han brukar göra det ibland, beror troligtvis på att han drömmer). Vi tror också att det är för tidigt för mig att komma tillbaka, att han inte har vant sig ännu med att vara utan bröstet.

Så ännu en natt i gästrummet väntar mig. I natt skall jag sova sova. Hoppas gubben också får sova. Vi prövar ännu en natt och ser hur det går efter det. Vi kämpar vidare!

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Ut på tumis i det romantiska Purmo | Emma Järnström

Okej, jag måste nog bara erkänna att de va en finfin ”investering” att skaffa en ny leksak. Vi var ut och testade den i dag, så länge som morfar och mormor skötte.

Jag har kört en gång tidigare och det var längs en skogsväg någonstans utanför Vasa. Vi blev bjudna från före detta jobbet. Då körde jag in i ett träd. Vi skyller på att det var mitt i vägen.

Med full kläd mondering åkte vi på upptäcksfärd till Purmo. Där tog vi matpaus vid Uffes cafe. Det var -2 grader och molnigt. Det enda som jag frös lite i var fötterna. Jag fick också köra en liten bit. Det var roligt och lite pirrigt på samma gång.

Vi kom hem när det började bli mörkt. En härlig dag med andra ord. Nu vill jag bara ut och köra mera. Hela dagen har en kulen natt spelats om och om igen i mitt huvud.

En kulen natt, natt, natt

min båt jag styrde på havets vågade, vågade våg

så skummet yrde.

Och vart jag sågade, sågade, såg

på havets vågade, vågade, våg

långt ner i djupetti, petti, pe

en fisk jag såg, och det var du…

Hoppas ni också har haft en fin dag!

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Henkkis krämiga broccolisoppa för dina biceps

Nu har han gjort det igen! Henkki har ännu en gång visat att han har många recept på lager. I veckans recept bjuder Henkki på en krämig broccolisoppa. Han garanterar att den är enkel att göra och passar för hela familjen. Absolut värt att testa! Jag undrar vad det blir för något nästa vecka?

Krämig broccolisoppa för din biceps

500g broccoli

1 stor gul lök

1 grönsaksbuljong tärning

1 paket koskenlaskija ost

2 dl grädde

1 tsk malen muskotnöt

Salt och peppar

Skala och skiva löken, dela broccolin i små buketter och lägg allt i en kastrull.

Fyll vatten så nästan allt täcks, tillsätt buljongtärningen och låt allt koka tills broccolin är mjuk.

Mixa soppan jämn.

Koka upp soppan igen, häll i grädden och smula ner osten. Rör om tills den är färdig.

Smaka av med salt, peppar och malen muskotnöt.

Avnjuts bäst med knaprig bacon eller kokt ägg.

Bon apetit!

Ps. Kocken gillar utmaningar så ni får gärna tipsa honom om någon maträtt som han kunde testa.

9 månader – Nattamning | Emma Järnström

Snart är Zacharias 9 månader. Tänk vad tiden går fort! Sedan han började krypa har amningen ändrats och blivit extra mysig. Innan ammade vi mest liggandes och av alla de gånger vi ammat så har kanske 10 gånger varit extra mysiga. Varför det har varit så vet jag inte.

En kompis till mig sa att hon tyckte att det började kännas tråkigt att amma mot slutet. Fast de myste mycket. Men inte har det känts tråkigt heller mellan varven. Vi har en fin kontakt och ibland drunkar man nästan när han ser så fridfull ut när han äter. Jag gissar det blir vardag, när man har sett det några gånger. Och inte skulle jag orka amma längre stunder än de vi har, så jag är glad att han släktas på mig och äter snabbt.

Nu just ät det urgulligt att se på när han står på alla fyra och dyker ner. Vi ammar morgon, kväll och nattetid samt någon enstaka gång under dagen. Han brukar säga till med att klappa mig på bröstet eller riva lite lätt i tröjan. Jag har inga planer på att sluta amma ännu. Jag kan tänka mig att amma tills han är ett år och efter det får vi se. Om han vill sluta tidigare, måste han givetvis få välja det själv. Jag är också 100 % säker på att han trivs med amningen. Just nu äter han en stor gröt portion och ammas innan läggdags som är runt kl. 20.30. Sedan vill ha mat kl 12, kl. 3 och kl. 6.

Något som jag har funderat på under en längre tid är nattamningen och att man borde försöka vänja bort den. Inte är det något som stör mig, men det vore givetvis trevligt att få sova hela nätterna. Det är något som man går och dagdrömner om ifall man är extra trött någon dag.

Vi har inte tagit tag i nattamningen eftersom det är något som inte behöver lyckas på en natt, utan det kan till och med ta en hel vecka eller mer. Och ja, Henkki behöver sin skönhetssömn och jag min, om jag skall vara supermamma om dagarna. Det behöver ju inte fungera heller. Alla barn är olika. Har någon några erfarenhet eller bra råd?

Ps. Sitter just nu på Fiika och njuter av en kaffe kopp. Skall snart gå i väg till biblioteket. Skönt med lite egentid.

Pps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Henkki har köpt en ny leksak | Emma Järsntröm

I dag har Henkki hämtat hem ett nytt vrålåk. I söndags frågade han vad jag tycker om han hämtar hem en sån. Han hade funderat ut massor av argument som t.ex. att han kan ta sig till jobbet med den, skotta snö och att vi kan åka på utflykt med den i helgen. Jag svarade att det blir säkert bra med en sån.

Nu när jag tänker på argumenten i efterhand var det säkert ett smart drag att dra tumiskortet, där föll jag. Tre dagar senare står den vid hans arbete i väntan på registrering. Jag gissar att han har handlat snabbt, så jag inte skall ändra mig.

Här nedan ser ni Henkkis seger blick (winning look). Så här finurli kommer han säkert att se ut resten av veckan.

Henkki har fantiserar om lite allt möjligt under hösten som t.ex. en uppgradering av bilen, ny cykel, en andra bil, vattenskoter etc. Är det någon annan som känner igen sig?

Transportmedlet till arbetet har det varit mycket prat om. Jag tycker att det är onödigt med två bilar då han jobbar i Sandsund och kan cykla. Nu när jag har varit mammaledig så har han använt bilen och ifall jag har behövt den har han cyklat eller kommit och hämtat mig. Vi får se nu då hur flitigt den blir använd till och från jobbet.

Nåjaa, Ibland måste pojkarna få vara pojkar. Huvudsaken är ju att han är nöjd. Och nog är det ju lite roligt med nya leksaker. Det betyder ju att JAG får låna DEN.

Kanske ni vill veta vad han har köpt också? En fyrhjuling

Vasa utflykt och lite skrik

I går var Zacharias och jag till Vasa och hälsade på Annika/ Emil och Anna/leia. Jag var lite nervös över den långa bilfärden (på 1,5 timme) eftersom Zacharias tycker inte om att sitta i bilbarnstolen. Men förden gick ändå rätt så smärtfritt.

Vi har börjat se på stadens hjältar och lyssna på barnsånger om morgnarna. För någon dag sen, när jag började bli lite nervös inför bilfärden, fick jag iden, att man kan göra en video spelista (via Youtube) som Zacharias sedan kan lyssna på medan vi kör. Igår var det då invigning av spellistan (spellistan hittas här (länk till Youtube).

Vi steg upp kl 8 på morgonen och körde i väg (runt kl 10) när det började bli dags för hans tupplur. Zacharias vaknade upp i Maxmo och då stannade jag och lade på spellistan via laptoppen. Han var nöjd ända fram till Botniahallen och efter det fick jag stanna några gånger för att han inte skulle börja panik skrika. Listan fungerade ju en stund i alla fall. Den får vi jobba vidare på.

Till Solf kom vi oss och jag drog en lättnandes suck när vi kom fram. När jag drog upp dörren till Annikas kom Babblarna igång på datorn, så Emil kollade lite underligt på oss när vi kom in.

Där fick pojkarna krypa och busa av sig medan vi mammor var nyttiga och åt sallad och drack kaffe. Sedan gick vi ut på vagnpromenad i det kalla fina vädret, så länge killarna sov. Det var riktigt skoj när man inte har träffats på ett tag. Det blir träff igen nästa månad.

Efter det åkte vi in till stan och hälsade på Anna och hennes hund Leia. Zacharias trivdes och han var så förtjust i Leia, när hon var så stor och mörk (i motsats till Ellie som är vit och liten). Han hade jätte roligt när Leia slickade hans fötter och händer. Så nu har han rena och fina fötter.

Det var riktigt roligt att prata med Anna en stund. När klockan blev sju började Zacharias gäspa. Innan vi begav oss hemåt matade jag honom med gröt medan han låg i Annas famn och myste och undersöte hennes tänder. Ja, ni läste rätt, hennes tänder… de hade nog en ”moment” och jag försökte att inte störa.

På vägen hem sov Zacharias till Oravais och efter det var det färdigt. Min telefon hade ingen ström så jag bestämde att vi åker till Kimo och sover över hos mormor/morfar. Jag hade ingen lust att lyssna på skriket ända fram till Jakobstad. Det gick bra det också! Följande dag åkte vi hem på morgonen. Han sov tills vi var hemma.

Det blev en riktigt äventyrsfärd för oss båda. När vi kom hem såg man hur glad Zacharias blev när han kände igen sig. Och då skulle ni se hur glad han blev av att se Henkki, när han kom hem från jobbet. Han kröp skrikandes emot honom av glädje.

Det blev inget inlägg igår men hoppas ni kan förlåta mig med denna bild från dagens vagnfärd. Jo, och innan jag glömmer. Zacharias har lärt sig ett nytt trick idag: att blåsa prutt ljud på min mage. Tänk vad allt de hittar och på!

Ha det bra!