Amningshjärna

I slutet av graviditeten upplevde jag att jag blev bara dummare och dummare, åtminstone kändes det så när man glömde en massa. Jag måste säga saker högt för att minnas och ifall sambon var i närheten måste jag be honom komma ihåg saker åt mig.

När man ammade blev det värre. Säkert på grund av sömnbristen (ammade med ca tre timmars mellanrum om nätterna) och alla hormoner i kroppen. Man sover ”lättare” som mamma och det har med modersinstinken att göra. Vi mammor är programmerade att vakna när t.ex. babyn är hungrig. Första tiden (efter förlossningen) vaknade jag av minsta lilla knyst. Än i dag vaknar jag väldigt lätt. Sambon får man klappa många gånger på armen (nästan slå) innan han vaknar.

Att inte sova ordentligt kan leda till att man inte går in djupsömn och i längden påverkar det ens vakentillstånd. Det är djupsömnen som är viktigast för oss och det är då du återhämtar dig som mest. Djupsömnen infaller efter 30 minuter till 2 timmar (mera info om djupsömn och olika sömnstadier).

Om man sover väldigt ”lätt” eller blir väckt hela tiden tror jag att djupsömnen blir lidande. I slutet av graviditeten kändes min hjärna ”grötig” inombords och det berodde säkert på hormonerna i kroppen, obekvämt att sova och att man ständigt måste upp och kissa.Det finns inte mycket forskning gällande amningshjärnan men jag har själv upplevt den och vet att den existerar.

När det var som värst kunde jag inte

  • berätta om något som hänt
  • tala långa meningar
  • minnas vardagliga saker

Jag hade svårt att hitta ord och istället började jag hitta på egna ord. Det kändes helt enkelt grötigt i hjärnkontoret och ibland funderade man ifall man någonsin kommer att bli bättre.

Man försökte undvika långa meningar, för att inte hamna i ”tomrummet” inne i huvudet. Hamnade man där var man fast!

Man skulle tro att sambon skulle gilla läget och retas, men han sa att han också blev smittad av min ”glömskhet”. När jag var gravid kände han sig gravid och hade samma krämpor som en själv. I slutet av graviditeten fick jag t.ex. kramp i benet. Jag behövde bara nämna det åt honom så fick han kramp i benet veckan efter.

Nu 8 månader efteråt är jag fullt återställd, trots att jag ännu ammar. Anledningen till att jag skriver om amningshjärnan är för att jag är förkyld och märker att hjärnan inte fungerar som den ska. I och med förkylningen blev jag påmind om hur jobbigt det var, samma känsla bubblade upp.

Någon som känner igen sig? Vore roligt att höra hur ni har/ har haft det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s