Att jaga en buse hela dagarna och tankar kring det | Emma Järnström

Rubriken stämmer ganska bra in på vad jag gör hela dagarna – jagar Zacharias. En tur blev jag till och med lite irriterad när jag hade glömt bort att dricka min kaffe kopp.

Om det fortsätter i den här farten börjar jag snart röka igen. Jo, ni kanske minns att en av mina nyårslöften var att sluta tjuvröka. Jag har varit rökfri nu i 22 dagar. Grattis till mig! Men på lördag ryktas det att vi skall på inflyttningsfest – åhhh dessa frestelser!

Mitt i allt jagas tog han en paus och satt och tuggade på laddaren. Jag fick till och med en skitig blick av honom när jag försökte få honom att titta in i kameran. Bilden hittar ni nedan.

Förutom allt jagas har vi städat och varit ute på vagnpromenad. Någon träning har jag inte hunnit med (förutom promenaden men den räknas inte). Jag hoppas humöret blir bättre till kvällen. Som ni kanske förstår, om ni läser mellan raderna, är jag rätt så slut. Jag tänker bara att jag måste ut, ut ur huset!

Den här veckan blev Zacharias 9 månader. Min mammaledighet tar slut sista januari och efter det blir jag vårdledig och fattig. Jag lämnar med under 300 € i handen efter skatt (smart som man är har jag sparat för huslået, så jag inte behöver fundera på det).

Jag skulle ha kunnat börja jobba igen, men istället har vi planerat att jag skall stanna hemma till slutet av Juli (giv mig styrka!). Om jag själv skulle få bestämma, så skulle jag vilja tillbaka till jobbet. Men av dylika orsaker har det blivit så att jag stannar hemma.

Hos oss finns inte den möjligheten att pappan stannar hemma, fast jag tycker det skulle vara mest rättvist att dela 50/50. Om det skulle vara mera vanligt att pappor är pappalediga, skulle nog Henkki också vara det (han skulle inte ha något annat val om vi säger så). Jag har aldrig fått något vettigt svar av honom varför han inte kan stanna hemma. Det är så självklart för honom, att han skall försörja oss, medan jag är modern och gärna delar på notan.

Nu måste jag bara hitta det inre styrkan och motivationen att fortsätta stanna hemma. Inte är det alla som har chansen att jaga sin lilla buse hela dagarna. Jag känner redan hur motivationen börjar fyllas på till morgondagen. Tänk om man kunde ha full tank alltjämnt?

Om vi leker med tanken, att jag skulle börja jobba. Jag tror faktiskt att Zacharias skulle klara sig bra hos en dagmamma, för han är så utforskande. Mitt i allt kunde det gå hur bra som helst på dagis också. Fast han är så liten och de enda orden som han förstår är mamma, pappa, Ellie och lampa. Han skulle inte förstå vad som händer men på samma gång kunde det också förstöra honom.

När lade ni era barn på dagis och hur har det gått? Hur skall man tänka? Har ni några tankar kring föräldraledigheten och hur man skall dela på den?

Annonser

Zacharias 9 månader

Denna vecka fyllde Zacharias 9 månader. Tänk vad tiden går snabbt. Snart är Zacharias ingen liten bebis längre. Det är så roligt att få följa med hur han utvecklas.

Personlighet

  • Nyfiken på världen
  • Ler och skrattar ofta
  • Lite på vildare kanten
  • Blir troligtvis en klättrare, vill uppåt
  • Just nu är han lite ”mamis”

Motorik

  • Kryper
  • Ställer sig upp och går med hjälp av stöd, sträcker sig efter saker i sidled
  • Har fått 2 st tänder (nere) efter julen, 3:dje på kommande där uppe
  • Säger mamma, pappa, dadda och andra otolkbara ljudkombinationer
  • Vet vad ordet lampa och puff betyder

Sömn

  • Zacharias vaknar kl 12, kl 3 och kl 6 på nätterna och vill amma. Han kan sova till 9-10 tiden på morgonen. Håller just nu på och avvänjer nattamningen (har ej ammat nattetid på 9 dagar)
  • Svårt att få honom att somna i sängen, men i barnvagnen somnar han lätt (det har ändrat lite med avvänjningen)

Mat

  • Börjat äta plockmat med pincett greppet
  • Matglad
  • Favoritmat: pikkukalastajan ruoka (Piltti), ägg och avokado, mannagrynsgröt och olika puréer

Favorit leksaker just nu

  • Bad ankorna och bollen
  • Pilatesbollen (gillar att jaga bollen)
  • Traktorn med djur på flaket
  • Gillar att plocka och på med ryskdockan
  • Fachinerad av lampor

Roliga saker han gör

  • Ellies näsa, tass och svans skall stoppas i munnen när han får chansen
  • Kryper i full fart till blöjroskisen om och om igen
  • Skrattar när Ellie slickar hans fötter
  • Helt faschinerad av hundar. Hundarna i Kimo tycker han om att jaga.
  • På kvällana brukar han göra pruttljud på mammas mage. Ibland biter han på pappas armbåge när tänderna kliar
  • Står på alla fyra och ammar
  • Om man blåser i nacken vill han bita en i ansiktet
  • När Henkki kommer hem från jobbet kommer han krypandes emot honom, ibland skriker han av glädje
  • Tycker om att se på: Babblarna, Stadens hjältar och vissa barnsånger. Finsk reklam på tv är också en favorit.
  • Har börjat härmas

Mindre roliga saker han gör

  • Har börjat bitas

Gillar ej

  • Att få på sig kläder
  • Bilstolen. Om han får lyssna på babblarna eller annat kan han vara nöjd i max 20 min
  • Har ej ro att sitta längre tider i famnen

Älskar

  • Allt som har med vatten att göra
  • Hundar

Att sluta nattamma (sjunde och åttonde natten) | Emma Järnström

Två nätter till har gått och vi har lagt märke till att Zacharias somnar lättare om på nätterna. Han vaknar ännu två gånger per natt och oftast är det bara att skumpa honom till sömns första turen, andra turen är han alltid lite mer vaken.

Så här gick sjunde natten

Vi gav honom kvällsgröt kl 19.30 och kl 20.30. Jag blandade avokado i gröten eftersom avokado är både nyttigt och mättande.

Hans fötter brukar oftast kännas kalla (han sparkar oftast av sig sockorna) så denna gång tog jag ett par tjockare sockor som vi drog upp ända till knäna.

Första turen vaknade Zacharias klockan 1.15 och då svängde Henkki på honom men han fortsatte att gråta, så då tog han upp honom och gick i 2 minuter och efter det lade han ner honom på magen och skumpade honom till sömns. Sedan vaknade han nästa gång 5.50 och då fick han bröstet. Han hoppade med andra ord över den andra sovturen. Vad hände?

Så här gick åttonde natten

Zacharias fick kvällsgröten klockan 20 och efter det låg vi och kollade på TV till klockan 21.30 samtidigt som han ammade mellan varven.

Första turen vaknade han klockan 1 och då somnade han direkt när Henkki svängde på honom.

Andra turen vaknade han klockan 2.45. Henkki prövade att svänga honom men det gick inte, så de gick och bytte blöja. Efter det lade han ner honom i sängen. Då snurrade han ett varv mot mig, jag lyfte upp honom på min axel och pajade honom på ryggen tills han blev sömnig. När han just och just hade somnat flyttade jag försiktigt honom bredvid oss och började skumpa, och till sist somnade han. Jag lever länge med att se att han ännu behöver mig på nätterna.

Allt som allt tog det kanske 10 minuter. Det verkade också som att han inte sökte efter bröstet denna gång, utan bara ville ha närhet. Följande gång vaknade han klockan 6 och då fick han bröstet. Sedan sov vi till 7.45 och efter det steg vi upp.

Min strategi är att låta Henkki sköta skumpandet. Om Zacharias visar något tecken på att han vill till mig, tar jag givetvis honom intill mig. Jag har inte vågat ta över skumpandet, för jag tror att jag ännu kan reta honom, speciellt vid den andra sovturen. Sovandet börjar kännas som vanligt, så det är ju bra.

Från och med nu kommer ni att få en uppdatering per vecka gällande nattamningen, så att den som är intresserad eller kanske funderar på att sluta nattamma, kan följa med mera ingående. Det börjar kännas lite tårta på tårta när det inte sker så stora förändringar. Vad tycker ni?

Länk till första/andra, tredje, fjärde och femte/sjätte natten.

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Ha det gött!

Ny frisyr och att läsa varandras tankar

Ibland missförstår man varandra fast man vid det här laget borde kunna läsa varandras tankar. Vi har ännu inte kommit till det skede i vårt förhållande, att man bara behöver se på varandra, så vet man vad den andra tänker. Här är ett exempel från i morse.

I går funderade Henkki och jag på att föra Zacharias till farmor/farfar, när farmor slutar jobbet följande dag klockan 14 och hitta på något kul. Vi funderade och funderade vad vi skulle hitta på men kom inte på någonting som föll båda i smaken. Helst skulle vi ju vilja ut och köra fyrhjuling med det är det för kallt för (- 15 grader ute).

Följande dag säger Henkki:

Henkki: Nu vet jag vad jag vill göra. Åka till Kokkola och handla köksfläkt.

Jag: Det kan vi väl göra!

Henkki: Jag springer ut och lägger i motorvärmaren (klockan är halv 12).

Jag: Skall vi börja gå ut och gå nu med Zacharias, så han får sova innan vi för honom till farmor/farfar klockan 14?

Henkki: Ja, men jag tänkte ju att vi tar med honom. Fick du inte uträknat det när jag lade i motorvärmaren?

Jag: Nämen säg det då!

Så fick vi skratta åt hur bra vi är på att förstå varandra. Man säger ju att kommunikation är A och O i ett förhållande… Ingen är perfekt.

I går var jag till Margurites i Nykarleby och klippte/färgade håret. Det var ett halvår sen sist och det behövdes verkligen. Så här blev resultatet och jag är så nöjd!

Bort från blöjroskisen och fram med uppfinnarEmma| Emma Järnström

I dag steg vi upp kl 8 och åkte iväg in till Jakobstad på babyrytmik. Det gick förvånansvärt bra. Zacharias började inte gråta som senaste gång. Lite svårt hade han att sitta still, men vem har inte det?

När vi kom hem gick vi ut på power- vagnpromenad i det kalla vädret. Kallt och kallt. Innan vi gick ut såg jag att det visade – 12 grader på termometern. Jag vet inte om jag är härdad men jag tyckte att det kändes som – 5 grader. Inte en enda kotte syntes till.

När vi kom hem var Zacharias pigg och jag trött. Vi har lagt alla leksaker i liggdelen till vagnen framför tv:n, men nej de är inte intressanta längre. Istället kryper han förbi, till sitt favoritställe, nämligen blöjroskisen i tvättrummet. Jag vet inte hur många gånger jag har lyft honom därifrån i dag. Han har dessutom lärt sig att lyfta på locket, så ni kan ju tänka er hur trevligt det luktar. Lyfter man bort honom är han där igen efter 5 minuter. I dag funderade jag till och med att han kanske inte har något luktsinne. Någon som vet hur luktsinnet fungerar för bebisar?

Nej, nu måste vi ha ett nytt roligt ställe att utforska. Nu är det färdigt med blöjroskisen! Så gick vi runt och samlade ihop olika slags föremål, som han ej sett tidigare och så stoppade vi det i en byrålåda. Där höll han på i säkert en halvtimme och mamma fick ta det lugnt med en kaffe i handen och kameran i den andra. Inte behöver man dyra leksaker i den här åldern, det går med precis vad som helst.

Nu sitter jag vid Margurites frisörsalong i Nykarleby och fixar håret. Det får vara veckans egentid det. Väntar med spänning på hur resultatet blir.

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Att sluta nattamma (femte och sjätte natten) | Emma Järnström

Femte natten gick över förväntan men den sjätte natten blev det ett bakslag. Jag har trots detta inte gett honom bröstet utan vi kämpar vidare trots att mitt ”mamma självförtroende” är i botten.

Så här gick femte natten

Vi matade honom klockan 19.30 med gröt och efter det ammade han och somnade klockan 20.30. Det kändes skönt att inte behöva byta rum och sova på soffan.

Första turen vaknade Zacharias klockan 1 och då tog Henkki honom snabbt upp i famnen, när han märkte att det inte gick att skumpa honom och så gick de 5 minuter och så lade han ner honom och skumpade honom till sömns. Zacharias märkte att jag var i sängen och det var nog därför det inte lyckades skumpa honom. Jag kände mig som det svarta fåret.

Andra turen vaknade han kl 3 och då fick jag testa att skumpa honom vilket bara ledde till mera gråt, så jag tog upp honom och gick en stund. Zacharias sa ingenting, han var knäppt tyst.

När jag lägger ned honom, lägger han handen på bröstet och visar att han vill ha mat – han testar mig. Jag ger mig inte utan försöker trösta och skumpa honom. Till sist fick Henkki ta honom när han började gråta och gå ut ur sovrummet.

När de kommer tillbaka ser jag att Zacharias ser på mig, så jag frågar av Henkki om jag får ta honom av ren instinkt. Då drar jag honom tätt intill mig och han drar upp sig och lägger huvudet på min axel, jag kramar om honom och lyfter upp honom på magen och börjar paja hans rygg, till sist somnar han. Det var ett så fint ögonblick så jag började gråta när jag började förstå att vi inte kommer att amma nattetid mera. Då började jag fundera ifall jag verkligen är redo att sluta? Jag tror att min hjärna är så inställd på att mata Zacharias så nu försöker den testa mig också.

Så här gick sjätte natten

Zacharias åt kvälls gröten kl 20 och somnade klockan 21.30. Mitt självförtroende var i topp, jag lyckades ju trots allt få honom att somna natten innan.

Första turen vaknade han klockan 2. Jag försökte skumpa honom men han slog mig bara på bröstet och blev arg/lessen. Då tog jag upp honom och gick med honom (ca 5 minuter) och efter det lade jag ner honom. Men då började han gråta (han var inte tillräckligt trött) och visa signalen, inget gick, då steg Henkki (räddaren i nöden) upp och gick med honom i 30 minuter tills han var sömnig. Varje gång han somnade till ryckte han till och blev klarvaken på nytt. Henkki funderade då i flera omgångar ifall jag skall ge bröstet åt honom och skita i allt. När han äntligen somnade lade han ner honom och skumpade honom till sömns.

Andra turen vaknade han klockan 4 och då svängde Henkki honom på mage och så somnade han om igen. Då behövde han inte skumpa honom. När Henkki for till jobbet kl 5 vaknade Zacharias och då fick han bröstet.

I natt kände jag mig hjälplös, när jag inte kunde hjälpa till. Zacharias blev bara oroligare när jag försökte trösta honom. På samma gång kändes det som att jag var i vägen. I ett skede funderade jag till och med att flytta tillbaka till soffan.

Jag är ännu skeptisk till att sovmönstret kommer att ändras, men vi kämpar vidare. Min plan inför i natt är att gå med honom länge (eftersom det inte fungerade att skumpa honom till sömns om han ej är tillräckligt trött). Sedan läste jag i en tråd på Facebook att avokado är nyttigt och mättande, så i kväll skall jag blanda avokado i gröten. Henkkis plan är att vi skall ha honom att sova på magen. En kort och bra plan. Man måste ju trots allt experimentera sig fram. Vi kämpar å mårar åpå!

Länk till första/andra, tredje och fjärde natten.

Ps. Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)

Egentid, vad är det? 2.0 | Emma Järnström

Eftersom inlägget Egentid, vad är det? fick många läsare har jag funderat vidare på vad egentid betyder och hur man skall lära sig att uppskatta den.

Förra veckan passade jag på att ta ut lite egentid, vilket jag inte haft på länge. Det finns många olika sätt att spendera egentid. Man kan t.ex. umgås med vänner, åka bort någonstans, gå i affärer eller ut på promenader för att nämna några.

Denna gång kändes det som att jag bara ville sitta helt för mig själv någonstans och bara njuta av omgivningen och tystnaden. Jag tror att man måste bli bättre på att ta ut egentid och göra någonting för sig själv ibland. Denna gång har jag väntat lite för länge med det och det märker man när man börjar fundera på tid för sig själv. Då är det dags att ta ut! Man måste ju givetvis ge och ta, så partnern får egentid också. Får jag egentid blir jag snällare och roligare att umgås med. Men varför måste man vänta med att ta ut den tills man är på bristnings gränsen? I framtiden kommer jag att se till att göra någonting utanför huset (för mig själv) åtminstone en gång per vecka.

Att ta ut egentid gäller inte bara för småbarnsföräldrar utan det kan också gälla dig som är i ett förhållande och umgås väldigt tätt. Om du märker att humöret börjar svikta, ta ut egentid och vila upp dig.

Det finns olika ”nivåer” av egentid. En kväll googlade jag på egentid och där kom det fram en artikel om att ”egentid är något trams som vi har uppfunnit själva”. När jag läste igenom artikeln blev jag arg men på samma gång ligger det något i budskapet, är det tyst har du egentid.

Jag funderade vidare på budskapet och konstaterade att vi måste lära oss att uppskatta tiden för oss själva bättre och njuta av livets små stunder. Det är något som man kanske glömmer bort mellan varven, men som man borde ta sig en funderare över?

Hur lära man sig att koppla av? Hur skall man tänka? Det känns ändå fel att räkna ett toa besök eller de aktiviteter som hör till vardagsysslorna, så som att handla mat eller laga middag till egentid. Egentid är enligt mig något som man gör för sin egen skull. Hur tänker du?

Men egentligen kan vardagssysslorna också vara egentid, bara du lär dig att ta tillvara på tiden och hitta dessa studer i vardagen. Sluta med vardaglig stress och lär dig istället att stanna upp och uppskatta ögonblicken. Om du tar tillvara de små stunderna du har för dig själv, lär sig hjärnan att registrera dessa stunder och du blir utvilad på ett annat sätt än tidigare.

I artikeln ”Egentid- Därför är det bra att ta en paus från familjen” anser nio av tio mammor att de blir bättre människor om de får egentid. Ändå är det många som inte tar ut egentiden på grund av dåligt samvete. Tar man ut egentid resulterar det i bättre humör, återhämtning och tålamod. Så kom ihåg att lyssna på din kropp, den säger vad du är i behov av.

Då finns också de som menar att man kan också ha för mycket egentid, vilket kan gå ut över barnen. Men då kanske det börjar handla om något annat? Om man börjar spendera mer tid för sig själv än hemma kanske det är något som inte står rätt till? Det gäller att hitta den gyllene medelvägen, så att alla är nöjda.

Hur tänker ni? Jag tycker det är ett väldigt intressant ämne.

Om du inte kan få nog av mig så kan du följa mig på:

Instagram: miiiemso (för daglig uppdatering om mitt liv)

Facebook: Emma Järnström (ja gilla min sida så får du mig direkt i ditt flöde)